Höns och Ankor

För närvarande finns här fyra grupper med höns och två myskankor.

Att föda upp höns är väldigt roligt för att inte tala om alla de goda ägg hönorna ger. Dessutom är de betydligt nyttigare än de smaklösa ägg med sina bleka gulor som finns i handeln.

För närvarande har vi tre grupper med Svart Kopparfärgad Maran i olika åldrar. I stallet finns även ett par gamla avlagda New Hampshire hönor som slutat värpa sedan mer än ett år tillbaka samt två tuppar. De flesta hade förmodligen slaktat dem men eftersom jag tycker om mina hönor oavsett om de värper eller ej får de gå kvar så länge de är friska.

Hönsen går i regel fritt ute i trädgården varje dag såvida det inte är busväder. De trycker på nätdörren redan på förmiddagen och när de väl släpps ut rusar de ut och springer ner till gräsmatten framför huset för att äta gräs och leta efter mask och annat gott. Alla hönsgrupperna kan vara ute samtidigt och i regel slåss tupparna inte utan var och en har sina hönor i en var sin del av trädgården. Någon enstaka gång händer det att de morskar upp sig om någon tupp kommer för nära eller försöker para sig med en höna som inte tillhör den egna gruppen.

Kalle och Kajsa är två myskankor som trivs utmärkt tillsammans med hönsen. I synnerhet Kalle är i sitt esse när han får vara ute med tupparna vilket beror på att han växt upp med dem. Då vi köpte in en grupp marankycklingar var Kalle den enda ankungen som kläcktes fick därför också följa med oss hem. Senare köpte jag en söt ankflicka som fick namnet Kajsa för att Kalle skulle ha sällskap av sin egen art. Hon hade det tyvärr inte särskilt bra i sitt dåvarande hem då ägaren hade på tok för många djur på för liten yta och dessutom var hon vingklippt och kunde inte flyga. Ägaren menade att man måste vingklippa dem annars flyger de iväg.

Ankorna har fått en badbalja för att de ska få utlopp för sin lust att bada och i början ville Kajsa väldigt gärna bada men vågade inte hoppa i pga. att hon kände sig osäker då hon inte hade vingarna i behåll. Dessa växte dock ut med tiden och självförtroendet återvände och numera badar Kajsa så fort hon får tillfälle. Det är en fröjd att se henne plaska omkring i vattnet. Tyvärr är Kalle inte lika road av att bada även om han skulle behövt det. Ingen av våra ankor kommer att vingklippas vilket heller inte behövs eftersom de håller sig hemma och verkar trivas med livet.

Tidigare födde vi upp diverse olika kycklingar både renrasigt och korsningar. Det är mest Svart Kopparfärgad Maran vi haft eftersom det är en oerhört trevlig hönsras. De både värper mycket bra, har fina mörkbruna ägg och framförallt är de väldigt pigga och nyfikna av sig. När de springer ser det ut som att de har händerna i byxfickorna och det ser faktiskt väldigt roligt ut. Vi har även haft New Hampshire, Wyandotter, Sussex, Plymouth Rock och några bruna Lohman hönor.

För närvarande ligger dock hönsuppfödningen på is då vi redan har tillräckligt med höns och hinner inte med fler just nu. Ev. kommer det att bli kycklingar längre fram om vi inte längre får några ägg ens efter ruggningsperioden eller när vi kommit ner mer i antal.

Jag kan tillägga att jag alltså INTE har några avelsägg, kycklingar eller hönor att sälja för närvarande.