Ungerska hästraser

Det finns några hästraser i Ungern och jag kommer att beröra fyra av dem och berätta lite om dem med anledning av att det fanns ungerskt blod i mina numera bortgångna hästar Mitzi och Montana.

Shagya arab

Shagya-araben är nog Ungerns mest kända hästras. Det är en snabb och uthållig häst som både är energisk och livlig av sig. Används mest för ridning och körning. Färgen är oftast skimmel men kan även vara svart. Man och svans är silkeslen. Benen är torra och välformade. Skillnaden mot en vanlig arabhäst är att Shagya-araben är större och något kraftigare byggd. Shagya-araben är elegant, äger stort mod och tuffhet, uthållighet och är lätthanterlig. Den har en inbyggd vänlighet mot människor och möter kraven som ställs på en modern ridhäst som är bra kroppsbyggnad, stor ridbarhet, ett bra rörelseschema och hoppförmåga.

Shagya-araben skapades på det kända Babolna-stuteriet i Ungern. Babolna grundades år 1789 och producerade högklassiga hästar för det militära kavalleriet. Man började år 1816 började man importera rena arabhästar för att förbättra aveln. Arabhästarna korsades med ston från Ungern och Spanien, bl a Lipizzanare, men också med fullblodsston. Anledningen till att man skapade Shagya-rasen var att man ville ha en häst med mycket mod och intelligens och samma karaktäristiska drag som hos en vanlig arab men större i storlek.

En av dessa hingstar som importerades var Shagya född 1830. Han var uppfödd av en beduinstam i Syrien och kom till Ungern 1836. Shagya kom från Koheilan/Siglavy-stammen och var en rätt stor hingst, 1,60 cm i mankhöjd, för att vara arab. Han var en mycket framstående och nedärvningssäker hingst. Shagya var mycket potent och nästan alla hans ättlingar har hans skimmelfärg. Han stod på Babolna fram till 1942 och grundade rasen Shagya som ensam hingst. År 1850 skapades rasboken.

Shagya-araben användes förr i det militära men prisades även som paradhästar bland de europeiska kungligheterna. Hästens ridbarhet, uthållighet, tuffhet och mod var legendariska bland de europeiska hästmänniskorna. Mottot som de ungerska hästuppfödarna hade var: "Ingenting utom det bästa är gott nog"

Stoet Jordi var en shagya-arab och var mor till angloarabhingsten Ramzes, som i sin tur var far till den mycket kända och framgångsrika dressyrhästen Rembrandt. Rembrandt vann bl a OS i dressyr 1988.

Furioso North Star

Denna ungerska hästras används mestadels för ridning och körning med goda hoppanlag. Det är en stark och härdig ras som är lugn men samtidigt energisk. Den har ett välproportionerat huvud med väl ansatt hals. Ryggen är lång och rak med välmusklat kors som kan vara något sluttande. Bröstkorgen är bred och djup med välmusklad bog som är lång och liggande. Benen är välmusklade med rejäla torra ledgångar och starka senor. Hovarna är hårda och välformade. Benställningen korrekt. Färgen är mestadels brun men andra färger förekommer.

Stuteriet Mezöhegyes i Ungern importerade två hingstar på 1800-talet från England. Det var Norfolk Roadstern North Star f. 1844 och fullblodet Furioso xx f. 1836. Dessa båda hingstar korsades med noniusston och gav upphov till två distinkta familjer. Kännetecknen för de båda familjerna har dock gått förlorade och idag har man istället slagit ihop dem. Detta är en snygg hästras som förr användes som vagnshäst men idag är den en utmärkt och allsidig tävlingshäst. Rasstamboken grundades 1920.

Det finns i nuläget inte så många Furioso North-Star ston kvar och 1989 grundades Furioso North-Star Horse Breeders Association vars syfte var att upprätthålla typen och dess gener i avelarbetet.

Gidran

Gidran-hästen används för ridning, körning och är en bra hopphäst. Den har ett livligt temperament och är inte alltid foglig. Färgen är fux. Rasen har ett litet huvud väl ansatt med rak profil. Små öron och livliga ögon. Halsen är lång och välformad. Ryggen lång och rak med välmusklat kors. Djup och bred bröstkorg, liggande och välmusklad bog. Starka ben med välmusklade skankser, korta skenben och torra senor. Välformade hårda hovar och korrekt benställning.

Gidran-rasen utvecklades på 1800-talet efter en arabhingst som hette Gidran. Han var en arab av Siglavy-stammen som föddes på stuteriet i Babolna. Gidran var son till en ökenarabhingst med namnet, Siglavy-Gidran, som blev importerad från Mellanöstern år 1816. Hingsten betäckte ston från arabiskt, turkiskt, rumänskt och spanskt blod. Sex av hans avkommor blev hingstar på stuteriet Mezöhegyes och år 1820 fick stoet Arrogante ett hingstföl, Gidran II som grundade rasen.

Senare började man korsa Gidran med engelskt fullblod för att förbättra rasen ytterligare. Shagya-arabhingstarna Gazal III och Siglavy II användes för att få en mer stabil och angloarabisk typ och därför kallas Gidranhästen även ibland för Ungersk angloarab som blev känd för sin utmärkta hopp- och galoppförmåga. Rasstamboken grundades 1785.

Den moderna Gidran-hästen är en högklassig atletisk rid- och körhäst. Dess främsta egenskaper är snabbhet och mod, vighet och uthållighet. Detta är en eldig häst och en av de mest framstående raserna i det tidigare östblocket. Hingstar exporterades till hela östeuropa för att förbättra aveln där. Rasen börjar bli sällsynt och det finns inte många exemplar kvar i världen. Gidran kan korsas med fuxfärgade fullblod, araber och anglo-araber. Även om den kan ha andra färger är det bara fux som är godkänt.

Nonius

Noniushästen är en lugn men livfull häst som finns i två typer. En av typerna är lite mindre, omkring 147 - 157 cm i mankhöjd medan den större varianten är ca 158 - 167 cm i mankhöjd. Färgerna är oftast brun eller svartbrun. Den större varianten av Noniushäst har mer anglonormandiskt blod och är en uppskattad vagnshäst medan den mindre typen inte är så vacker men mer allsidig och med mycket fullblodsinslag bakåt.

Denna häst har ofta ett långt huvud med något konvex profil, bred panna med långa öron. Näsborrarna är väl markerade. Ryggen är lång, välutvecklad och musklad med rundat kors. Bred och djup bröstkorg och lång, välliggande bog. Benen har torra ledgångar och senor, korta kotleder men hårda och välformade hovar.

Noniushästen stammar från en fransk hingst vid namnet Nonius. Han var en anglonormand med engelsk far och en normandisk mor, inte särskilt vacker men var en exceptionell avelshingst. Man började använda hingsten för betäckning av araber, kladruber, normander och engelska halvblod samt andalusier. Hans föl blev av utmärkt kvalité.

Källor: All världens hästar av Maurizio Bongianni
The North American Shagya~Arabian Society
samt de länkar som är angivna ovan i texten.